Apan Ola

då var man här igen, arbetslös igen. fast det var närmare två år sedan sist så kan jag nästan fortfarande minnas hur det var sist. och dit har jag lovat mig själv att aldrig komma igen. att gå sysslolös är nog bland det lurigaste som finns. man vaggas in i någon apati sakta men säkert. för att ha varit full av energi går man sakta men säkert neråt och efter ett tag utan positiva framsteg bryr man sig mest om ingenting alls. synd att det ska till en upplevelse av detta för man ska förstå faktumet, men denna gången vet jag bättre. då arbetar jag hellre ideelt än att sover till 13 om dagarna. inte mycket som slår en välförtjänt vila.