Apan Ola

känns som senaste veckan rullat på över förväntan faktiskt, redan blivit kallad till tre jobbintervjuer fastän jag i princip slängde iväg mina ansökningar. men så känns det å andra sidan så med det mesta man gör om man är perfektionist. men känns riktigt bra att få bekräftelse på att man faktiskt kan duga till något. så förhoppningsvis är jag inne i hjulet om en vecka eller två och kommer göra allt för att få vara ledig. hittils har det mer kännts att all ledighet har gjort en förslappad och seg så hade varit nog varit skönt.

då var man här igen, arbetslös igen. fast det var närmare två år sedan sist så kan jag nästan fortfarande minnas hur det var sist. och dit har jag lovat mig själv att aldrig komma igen. att gå sysslolös är nog bland det lurigaste som finns. man vaggas in i någon apati sakta men säkert. för att ha varit full av energi går man sakta men säkert neråt och efter ett tag utan positiva framsteg bryr man sig mest om ingenting alls. synd att det ska till en upplevelse av detta för man ska förstå faktumet, men denna gången vet jag bättre. då arbetar jag hellre ideelt än att sover till 13 om dagarna. inte mycket som slår en välförtjänt vila.

då har man äntligen fått domen om sin framtid, en förkortad version är att jag inte får gå kvar nu under vårterminen utan måste ta studieuppehåll i ett halvår eller dylikt. känns både bra och dåligt egentligen, bra att man kan fokusera på något annat och få ett välbehövligt avbrott från universitetsstudier som inte är det roligaste som finns trots allt. dåligt eftersom jag måste dels börja i en ny klass, dels börja pendla till skolan istället för att bara cykla till skolan och dåligt eftersom jag måste försöka hitta något nytt jobb under tiden. men det ska nog gå vägen ändå. stora faran är nog trots allt att ringa hem och berätta för föräldrarna. så helt vuxen är jag nog inte när en sådan sak kommer överst på rädsel-listan.
men men, har mitt sista seminarium imorgon för ett bra tag framåt. känns lite lustigt som sagt. men tänkte ta tag i det efter jag badat lite med min badbomb från lush.
tjillevipp

ibland behövs inte mer än så här.
 

lite så känns det idag, som någon klok person sa så behöver man vara nere på botten för att vända upp igen. och just idag känns det som det mesta är på väg uppåt. fast mycket kan å andra sidan gå käpprätt åt helvete med. skickade nyss in min komplettering till csn om skäl till varför jag inte tagit alla poäng jag borde tagit och hoppas det går vägen. så har jag två tentor närmsta två veckorna med, så än kan man nog inte riktigt ropa hej heller. kan likväl bli tvungen att jobba under vårterminen tills jag tagit igen mina poäng. men men, det blir nog bra.

ibland känns det som det inte spelar någon roll vad man säger till någon, säger man något snällt så tas det inte på allvar och säger man något annat tolkas det till det värsta. som om det inte vore nog med mina egna vanliga bekymmer, men det är kanske detta som kallas att vara vuxen. var bara en två år sedan man var allt annat än vuxen och gjorde det man ville och pengarna trillade in på kontot vad man än gjorde. det var en trevlig tid på ett sätt men kanske inte den mest produktiva tiden i mitt liv.
men det känns ändå bra att ha gått igenom en sådan fas i livet, tror inte direkt jag varit där jag är nu ifall jag inte gått igenom den. fast känns ändå som hela övergången från att vara ute tre gånger i veckan till att sitta hemma varje fredag med sin flickvän och se på spåret gått lite väl fort. men det är ändå så jag vill ha det på något sätt.