jodå
ibland händer saker som gör det värt att stiga upp på morgonen, som att köra ut fyra sängar till en ensamstående mamma med 4 barn för de inte haft mer än en säng innan. lite lagom varm känsla i hela kroppen när man gör en sådan insats för världsfreden och får se hur glada barnen blir av att äntligen få riktiga sängar att sova i istället för att behöva sova hos släkt och dylikt. för inte sov de väl på golvet?
vem vet? inte jag som med så mycket annat i mitt liv för tillfället. känns som jag vet varken ut eller in. och det där ångestfyllda samtalet bara kryper närmare och närmare. men känns bra att man åtminstone har fått så mycket insikt att man förstår att detta inte funkar i det långa. men å andra sidan är det så jobbigt att bara avsluta allt och gå varsitt håll efter allt man varit med om. men sånt är livet egentligen. säg hej och vinka farväl ett tag efteråt. helvete.
vem vet? inte jag som med så mycket annat i mitt liv för tillfället. känns som jag vet varken ut eller in. och det där ångestfyllda samtalet bara kryper närmare och närmare. men känns bra att man åtminstone har fått så mycket insikt att man förstår att detta inte funkar i det långa. men å andra sidan är det så jobbigt att bara avsluta allt och gå varsitt håll efter allt man varit med om. men sånt är livet egentligen. säg hej och vinka farväl ett tag efteråt. helvete.
suck
ibland undrar jag vad jag egentligen sysslar. om jag inte bara borde sätta ner båda fötterna och ta mig en titt i spegeln. men i nuläget finns det inte på världskartan utan det får vänta en vecka. sen är bara frågan om vi kommer ta tag i det då. troligtvis inte men det är aldrig fel att göra upp planer. sen att man aldrig håller dem är en annan sak.